Lilla Krokodilen...

Vår lilla tuffing börjar visa sitt rätta jag, i morse hade jag en "nära-döden-upplevelse när jag en 100 dels sekund trodde det var Cujo som väckte mig, ett stort gap med massor av tänder när Irma frenetiskt försökte ta sig upp i sängen.

Morgonen är inte enda gången, hon försöker, på kvällarna är det envishet som gäller.Frambenen i sängen & hoppar jämfota med bakbenen tills hon tröttnar, då tar hon en sväng till korgen och putar ut, sedan är det dags igen....

I dag skall jag ut och skaffa foder, så det blir första gången hon blir helt ensam, tror inte att det blir ngt större drama, hon far omkring på egen hand med jämna mellanrum och tillbringar massvis av tid själv på mattan i läsrummet ( både hennes och min favoritplats i huset, dock läser vi av naturliga skäl inte så mycket där för tillfället) tuggande på ett eller annat som är kul för stunden. Där i mellan ägnar hon sig en hel del åt "homestyling". Att jag inte tänkte på hissgardiner inna hon flyttade hem?

Hälsningar till er alla från Lugna Gatan , som just nu faktiskt ÄR lungt, Lilla Krokodilen har somnat.