Oj, joooo - lika är dom, Lexis bebisar! Vackra som sjutton. Bilar saktar ner farten för att titta, alla vill hälsa & fråga om henne, var hon kommer ifrån - inte ålder eller ras. Jag har pratat med fler grannar senaste två veckorna än jag gjort sammanlagt på åtta år - för att inte nämna alla gamla tanter, farbröder & annat löst folk som stannar.
Vi missade tyvärr träffen (husse satt i möte som drog ut på tiden och matte har knorrat om att hon måste egen köpa bil....) snart så.
Det finns en ung fröken i Pungpinan som bara ÄLSKAR sitt dagis! Det var inte bara nyhetens behag utan varje morgon struttar hon glatt & ståtligt över Bandhagens torg på ett aldeles speciellt sätt när hon inser vart vi är på väg. Bästa kompisen är en Italiensk Mastiff vid namn Chiara ( som kan välta en fullvuxen karl utan problem - ljuvlig hund) som börjar yla redan när jag säger "godmorgon" till fröknarna - då vet hon att Irma är på ingång. Annan boxpolare är en liten timid (!!!) Rotweilervalp som mer ser ut som ett luddigt gosedjur, som varken säger bu eller bä! Men, nästa vecka kommer syrran äntligen - då blir det hallaballoo! Det känns så BRA, jag hade verkligen ont i hjärtat när jag lämnade henne första halvdagen... Bussresorna hem hade varit klart bättre om man fick springa lös & hälsa på alla trevliga människor - ligga still är ju astråkigt!
Det blev ingen båttur förra helgen - när flytvästen väl var injusterad trillade en kaxig RR valp ner från bryggan, vilket i och för sig var ngra problem, men efter att själv ha klivit i båten frivilligt så var batteriet dött och när vi väl hade laddat upp det dagen därpå så var det ett rysligt oväder, så vi var tvugna att ligga och dra oss halva dagen... Vilka underbara slöfisar RR är!
Det där med sängsoveriet... husse vill absolut inte att jag sover i sängen, så jag har löst det på ett mycket elegant sätt, jag somnar snällt & lydigt i min säng, sedan när husse börjar snarka så kryper jag upp och lägger mig hos matte (som sover som en klubbad säl), bakom henne från husse sett & ingen märker någonting förrän på morgonen när matte vaknar alldeles svettig av att ha en hund limmad utmed hela ryggen.
De där otäcka vassa valptänderna ( fan vad det går fort) ryker i en rasande fart & bitandet avtar sakta men säkert - nu är det bara väl avvägda nyp ibland, som ex. när man gosar vid uppvaknande, då kan man säkert som amen i kyrkan räkna med ett vänligt nyp i halsen eller örat.
Och, kloklippning är FORTFARANDE rena Mayhem...men allt kan ju inte vara perfekt, eller hur?
Trevlig helg till alla!
fredag 22 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar