Slyngelåldern över för denna gång?

Världens goaste busigaste valp gick från ängel till hormontroll över en natt, helt plötsligt så skulle det åter igen göras utfall mot bussar/cyklister/bilar 0ch gud vet vad... sedan kom vi in i ett segdraget löp (jul & nyår) med en totalt rabiat tonåring som rymde så fort tillfälle gavs & som var allmänt pestig, skällde, vaktade, satt på matsalsbordet Ja, hon är en attraktion i Hjo, småbarnsföräldrar går förbi på vår gata och "vinkar till hunden" härde jag på dagis... och hutade åt andra hundar i parti och minut, och precis när vi anpassat oss för att parera så är änglahunden tillbaka!

Nåja... Ridgebackänglahunden är tillbaka i allafall, enda manéerna som kvarstår är att spela extermt svårflirtad när det är dags att bli kopplad igen och gå hem (läs: stendöv, finta och vara allmänt pestig, men som otur är för Irma har hon sjukskriven matte som har all tid i världen och som kan vänta ut henne, eftersom alla trix bara funkar en gång, är det kört).

Nu börjar jag ana den vuxna hunden, det är inte bara lekfull tramsfia som bara lattjar längre, utan nu säger hon i från till andra hundar, vänligt men bestämt, lyssnar dom inte & fortsätter så visar hon upp en imponerande tandrad & mullrar, ngt som får den ettrigaste att hålla sig på avstånd. Irma ingår ju i ett gäng hundar av olika ras som leker tillsammans så gott som dagligen, och där börjar man ana en skillnad i hierarkin...

Och alla olika ljud! "Sova-knorret", "glad-pipet", "vaktskallet", " kom-inte-nära-min-matte-skäll", "arg på andra hundar" "näe-det-här-gillar-jag-inte-ljudet" & "oj-kom-igen-och-lek-nu-då-falsetten". I en rasbeskrivning ngn stans läste jag att Ridgebacken var tyslåten, så fan heller!

Och, även om den vuxna hunden börjar synas i konturerna, så finns valpen kvar, Irma är övertygad om att det är fysiskt möjligt att sitta i mitt knä var jag än sätter mig, att det är helt i sin ordning att ligga i lugn och ro och smågnaga på mitt öra(!) - tack och lov att dom slutar bitas när de riktiga tänderna kom...

Men, varför varnade ingen oss för "det-är-så-synd-om-mig-ingen-i-hela-världen-älskar-mig" blicken som alltid dyker upp när man står och lagar mat och har 30 kg hund liggande PÅ hälarna så man måste hasa runt i köket? Samma hund som 4 timmar senare ligger på tvären över hela sängen med 4 tassar i alla vädersträck och snarkar...och som dessutom har vanan att grymta lite irriterat när man kryper ner...Vi älskar vårt hundliv!

Hälsar, världens bästa hund & lycklig familj